17 juni 2009

Mor och dotter i sexårs-åska

Långsamt närmre. Låga, svarta moln.
Förebådande tystnad.
En kraftfull blixt.
Hukande, darrande.
En till. En obehags-ensemble.
Naket muller och intensiv styrka, hand i hand.
Blint raseri strax där bakom.

Syrefattigt.
Klibbigt.
Fuktigt.
Kärleksfattig urladdning, fumlande i mörker.

Kastvindar – obalans.
Sämre sikt – vindpinad rosenröd kind.
Vardagens och rutinens smutsiga virvelvind.

Och så regnet till slut.
Det aldrig sinande.
Tårarna – väter ansikte och tröja.
Kraftlöshet och tomhet i uppgjort möte.
Dripp dropp på självbild och mod.
Dripp dropp, syndafloder i föräldraskapets torra fåror.

Kanske skvalp eller porl?

Hör jag koltrastsång?

2 kommentarer:

smultron sa...

Åh, så bra skrivet!

Sara-Theresa sa...

Applåder! Så vackert. Du ser åskvädren är bra till något - de är perfekta som poesi om inte annat!