23 juli 2009

Omstart

Klockan är knappt åtta en torsdagsmorgon. Jag sitter här vid skärmen med endast en tickande timer som ljudligt sällskap och kommer till den svidande insikten att jag nog är tvungen att bygga upp en ny relation med min dotter.

Den gamla är infekterad och urvattnad. Den har gått i stå. Jag måste upptäcka henne på nytt, eftersom jag inser att jag vuxit ur den mammaroll hon upplever. Den passar fint åt Lillebror och småbarnsmys, men absolut inte för tonårsfasoner light, surmule-humör, tristessuckar och nya snart sjuårsprioriteringar.

Det är en insikt som gör ont, faktiskt.
Och så viner tiden så där obehagligt kring öronen igen.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Det där brottas jag också med. Jag kan ha svårt att växla mellan min 2-åring och min 9-åring.

Åretruntparadiset sa...

Ja, tiden går sannerligen. Igår fick jag höra från min sjuåring att hon älskar mig lika mycket som hon älskar Douglas (sin mjukdjurshund). Det var tänkt som en fin komplimang.

Solrosfrö sa...

Usch ja... det svider i själen. Kram!

Zäta sa...

Bra så! Utveckling kallas det!

Kajsa sa...

De riktiga insikterna gör ofta ont, men visst är de värda smärtan.

Och tiden, ja det blåser onekligen friskt.

RANA sa...

Aj. Fan, aj.