Maken hade kört till jobbet, första dagen efter semestern. Barnen sov och jag låg nyvaken i sängen. Från det öppna fönstret hörde jag förbipasserande cyklar och den nyinflyttade grannen lasta av nyinköpt byggmaterial. Frisk morgonluft genom den vita linnegardinen.
Jag plockade upp boken från sängbordet och läste lite. Det låg sömn över det tysta huset och jag gjorde mitt allra yttersta för att insupa, njuta, medan minuterna gick. Så kom Loppan trippande, smygande. Nackhåret på ända, hennes solbruna bringa som kontrast mot de grönprickiga trosorna. Ljudlöst kröp hon ner intill mig.
– Läs för mig, bad hon lågmält, och jag läste ett stycke högt och kände hennes persikohy mot armen. Hon pussade mig på axeln.
Vi pratade om den analkande skolstarten och så smög hon, lika tyst som hon kom, och hämtade sin egenbyggda och vältejpade marsvinsbur i kartong. Vi klappade, matade och stoppade om Herr Mjukismarsvin ett par gånger. Sen gick vi ut i köket, plockade fram brödrosten och satte på kaffe. Så fick dagen börja.
Idag packar jag och barnen ner filt, saft och kaffetermos och åker för att djupandas tång, salt och sommarvindar på Ales stenar. Dessutom behöver jag svänga in om för att fylla på förrådet av hallon/choklad-marmelad.
5 kommentarer:
Då antar jag att ni har fint väder. Härligt.
Loppan får gärna komma och klappa om de två levande gosedjuren hemma hos oss någon gång. Kram på er, en innerlig kram från hjärtat.
Så härligt att kunna njuta av sommaren in i det sista!
En fin morgon.
Ale stenar.
Jag har varit där en gång, får 9 år sedan.
Det var en magisk plats.
Jag tänkte på Ale Stenar när jag läste din berättelse.
Skicka en kommentar