9 september 2009

Dörren

För ett tag sedan hade Lillebror en period då han meckade mycket med dörrar. Extremt mycket. Låtsaslåste med plastnycklar, öppnade, stängde, öppnade och stängde. Greppade handtaget, ryckte, ryckte. Och så smällde han igen den så att fotografierna på väggen trillade ner. Han var en dörrfetischist.

Efter lönlöst tjat och bryska tillsägelser, jag menar killen kan ju klämma sig, så tog maken beslutet att en dag helt enkelt hänga av dörren och ställa bort den. Det tog skruv, kan jag säga. Det tyckte nog Loppan också, som så här i efterhand tecknat ner händelsen åt eftervärlden.


En ledsen och chockad Lillebror (ja, han har en sån lock i pannan) ser på medan den uppenbarligen monstruöst arge maken hänger av dörren.

5 kommentarer:

Pörnil sa...

Förlåt min vän, men jag kan bara inte låta bli att skratta när jag ser bilden, den är ju så underbar, än om den givetvis speglar ett jobbigt scenario. Loppan kan då sannerligen konsten att återge alla detaljer på lillebror och den monstruöst arge pappa helt perfekt; jag kan verkligen se, höra och känna preciiiiis hur detta gick till!
Kram!

RANA sa...

Hahaha, å neeej, jag skrattar alldeles för högt. Åt makens galet ONDA uppsyn, åt Loppas träffsäkra blick OCH att hon uppenbarligen tog intryck av traumat. Men mest av allt skrattar jag åt Lillemans chockade min. Nä-ä, stackars honom. Jag skrattar och fnissar men vill rädda honom från världens ondska. Och locken känns igen.

Anna! :-)

Kram, R

smultron sa...

Oj, oj, oj. SÅ bra :)

Zäta sa...

Hon är så galet duktig på att fånga känslan och uttrycken, den där Loppan du har!

Kajsa sa...

Det är ju helt underbart. Vilket uttryck!