7 september 2009

Till vildingarnas land

Jag älskade den när jag var liten.
Jag älskar den än.

Loppan fnissar.
Lillebror gapar.
Loppans kamrat utbrister her-re-gud.

Och jag?
Jag får så klart utlopp för all sköns hormoner, oljud och morr jag för stunden har inom mig.

4 kommentarer:

RANA sa...

Den är vekligen otäck. På riktigt. jag älskar den också.

:-)

Ungarna läser mitt gamla sönderälskade ex.

Kram.
Rana

smultron sa...

Samma här. Att göra ljud till är det bästa.

Zäta sa...

Jag tyckte den var otäck när jag var liten.

Men så är jag ju också en väldigt skör liten blomma...

Malin sa...

Jag tyckte den var superläbbig när jag var liten men nu läser jag den för Alva som tycker den är halvtrist än så länge :)