4 oktober 2009

Ja, jag har tappat mitt ord

Du har tappat ditt ord och din papperslapp
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord – var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu – förrn vi föser dig bort,
du barfotabarn i livet.

(Nils Ferlin)

Nog har jag tappat mina ord alltid.
Kanske rycktes lappen ifrån mig när hösten kom.
Kanske ligger orden under pappershögen.
Jag saknar dem och förstår nästan alls ingenting.
Inga upplägg, inga utkast.
Tom.
Torr.

Förlåt, sa jag till mig själv.
Jag barfotabarn, som läker och njuter så av orden.

6 kommentarer:

smultron sa...

Det kanske inte märks på bloggen men jag har varit ordfattig länge nu.

Detta var ett inlägg jag tyckte jättejätte mycket om! :)

Zäta sa...

De kommer ju tillbaka.
Gör nåt annat så länge.

Baka bröd, sy en duk, planera en trädgård.

Sara sa...

Orden kommer att dala ner på ett höstlöv när du minst anar det.De kommer alltid tillbaka!

Tack finaste finaste du för ett riktigt kort med riktiga posten! Jättekram från äntligen vuxna Sara

jenny sa...

Men du - lek lite. Med ord, utan ord - spela roll. Bara du har lite hederligt okontrollerbart kul! Och så är det lite så med ord, så länge du letar efter dem hittar de inte tillbaka, men gå och gör nåt annat, så kommer de sättande och vill ha din uppmärksamhet igen!

Carina sa...

Precis de Nils Ferlin-orden bär jag med mig. Jag har alltid känt mig som ett barfotabarn.

Dina ord kommer tillbaka. Kram

Zäta sa...

Tack för omsorg.

Mycket mindre huvudvärk idag.