9 november 2009

Säsongsinstinkt

Sonja Åkesson, PO Enquist, Marianne Höök (en ny idol).
Theodor Kallifatides, Anders Paulrud, Tranströmer.
Jag läser om och läser nytt.
En del bara ett par rader av, andra i kubik.
Jag gör små anteckningar och samlar deras visdomsord.
Och hälsar välbekant på personalen bakom biblioteksdisken.

Mina två djupt älskade kraftkällor – hemmet och litteraturen.
Ute stormar det A(H1N1), mordmisstänkta, ytligheter och överfall.
Himlen är blyertsgrå utan ljusare utsikter.

Att lära sig att leva väl, även under de mer färglösa månaderna.
Utmana sinnet, byta blick, klä på sig.
Samla kraft, se andra värden.

Utan kraftkälla vacklar man.
Dess vatten är en livsnödvändighet.
Jag har funnit mina källor. Använder och nöter dem.
Familjen, stearinljusen, kaminen.
Skratten, samtalen, maten.
Författarna, dikterna.
Dem samlar jag i vinterask.
Dit försvinner jag när internet och teknik blir mig övermäktigt.
När Facebook blir kletigt, överkonsumtionen ångestladdad och webbnyheterna för många.

Denna höst och vinter står jag stadigt. Det känner jag.
Det blir mer te än kaffe.
Snävare prioriteringar.
Bränslesnålt, medvetet, välavvägt.

Jag samlar kraft, andra går i ide.

7 kommentarer:

Solrosfrö sa...

Härligt, själv känner jag mig lite svajig...

Peace in mind sa...

Jag beundrar din styrka. Verkligen. Att hitta kraften i det mest modlösa, att spänna de intellektuella musklerna och kunna ta in orden.

Jag misslyckas med det. Idag.

Nina sa...

Åh, va bra skrivet! Du fångar hela höstångestkomat så bra.

Sara sa...

Kraftkällor är bra. Jag är grymt avis på din kamin. Känner att jag snart bara MÅSTE ha en sån för att överleva. Att läsa dina ord är också en källa till kraft. Tack! Kram Sara

smultron sa...

Snävare. Det är bra. Man vill inte läcka energi nu i mörkret, känner jag. Att omge sig med det som känns mest nödvändigt, att hämta kraft ur det, jag tror jag förstår vad du menar.

Hanna sa...

Så klokt. Jag har själv upptäckt att det är ok att krypa tillbaka ner i sängen när det blötsnöar ute. Utan dåligt samvete. Läser man en galet bra bok så finns helt enkelt ingen anledning att låta bli.

Zäta sa...

Du är klok.

Och nu tror jag minsann du har hittat några ord igen...