13 november 2009

Vi sörjer

Grannen i sydöst har sågat ner det stora, praktfullt vackra körsbärsträdet som så fint ramat in en av våra uteplatser. Visst, det stod på hennes tomt och hon är fri att själv bestämma över det. Vi är ledsna, likväl.

Det har skänkt skugga, vitt, änglalikt blomsterströssel och ett trolskt lövverk som solen i fina strimmor sökt sig igenom på ett magiskt vis. Nu är det borta. Bara så där.

Tomt är bara förnamnet.


Fröjden före...


... och tomheten efteråt.

8 kommentarer:

Maria sa...

Vilken tråkig landskapsbild ni fick. Tidigare kunde ni skärma av omvärlden med hjälp av trädet.
Jag beklagar sorgen.

Camilla sa...

Men gud, är de galna? Det tar ju rejält med tid för ett träd att bli så stort. Tråkigt ...

Kajsa sa...

Mmm, förstår känslan. Man undrar varför?

Men ni har en vacker trädgård. Och vyn över husen är inte dum den heller.

Znogge sa...

Så tomt det blev. Att se så stora och vackra träd falla för mig beklämd...

smultron sa...

Det kan jag förstå, men ändå blir jag förtjust i utsikten. den väcker min nyfikenhet.

Kajsa sa...

Nyfiket undrar jag också: vad är det för träd, det där lilla med sammanhållen krona, som ser ut att ha lite silvriga blad på sommaren och lite rödaktiga nu på hösten?

Zäta sa...

Ja fy vad tråkigt.

De är ett elände att man inte kan få bestämma vad grannarna ska göra med sina trädgårdar.

Willewira sa...

Sånt borde vara straffbart!!!

En trädgård utan träd är ju ingen trädgård.