Grannen i sydöst har sågat ner det stora, praktfullt vackra körsbärsträdet som så fint ramat in en av våra uteplatser. Visst, det stod på hennes tomt och hon är fri att själv bestämma över det. Vi är ledsna, likväl.
Det har skänkt skugga, vitt, änglalikt blomsterströssel och ett trolskt lövverk som solen i fina strimmor sökt sig igenom på ett magiskt vis. Nu är det borta. Bara så där.
Tomt är bara förnamnet.
Fröjden före...
... och tomheten efteråt.
8 kommentarer:
Vilken tråkig landskapsbild ni fick. Tidigare kunde ni skärma av omvärlden med hjälp av trädet.
Jag beklagar sorgen.
Men gud, är de galna? Det tar ju rejält med tid för ett träd att bli så stort. Tråkigt ...
Mmm, förstår känslan. Man undrar varför?
Men ni har en vacker trädgård. Och vyn över husen är inte dum den heller.
Så tomt det blev. Att se så stora och vackra träd falla för mig beklämd...
Det kan jag förstå, men ändå blir jag förtjust i utsikten. den väcker min nyfikenhet.
Nyfiket undrar jag också: vad är det för träd, det där lilla med sammanhållen krona, som ser ut att ha lite silvriga blad på sommaren och lite rödaktiga nu på hösten?
Ja fy vad tråkigt.
De är ett elände att man inte kan få bestämma vad grannarna ska göra med sina trädgårdar.
Sånt borde vara straffbart!!!
En trädgård utan träd är ju ingen trädgård.
Skicka en kommentar