Vårblommor är sannerligen en florans hemlighet, och känslan av att i myllans mörker lägga ner en anspråkslös lök i längtad väntan på vårlig, spänstig färgprakt är i klass med barndomens julklappsinslagning. En kontrastfylld tillvaro, vårlökens.
En nackdel med att man skövlat och totalrenoverat även trädgården är att även den förre husägarens gamla vårlökar skövlats. Jag köpte för någon månad sedan hem gissningsvis 70 vårlökar av olika sorter, som jag i helgen grävde ner. Loppan agerade förste lökhållare och jag grävde hål med en rund gammal huggmejsel – två förträffliga hjälpmedel.
Ja – vi har extremt tung lerjord.
Ja – mejseln var förvisso ganska tung, men lökhålen blev optimala.
Nej – de ergonomiska förutsättningarna var självklart inte de bästa.
Jo – visst fan har jag träningsvärk! Så in i "piiiiiip". På underarmen, längst in vid armhålan.
Nej – jag visste inte att jag hade partiell muskulatur just där.
Så där ja, ynklighetens verser.
Det vill till att den kommande vårfägringen väger upp den fysiska oförmåga jag nu drabbats av.
2 kommentarer:
Det lär den göra. Uppväga alltså!
En endaste liten blyg snödroppe kommer ge dina armar ståpäls, säkert ända upp i armhålorna.
Man brukar ha en förmåga att glömma sånt där ont, vilket leder till att man gör om samma dumheter...MEN jag hoppas såklart att du ska få ordentligt med lön för mödan!
Jag blev glad för din kommentar hos mig :)
Skicka en kommentar