Det är bara så det blir när man haft jullov tillsammans med barnen.
Skönt så klart, men jag längtar rytm, fasta slag och lunk.
Efter att återfå den, strömmande genom blodet.
Ikväll är jag fortfarande en liten själ på ett tillvarons isflak, drivandes på flytande tid.
Hjärtat slår i otakt och det är svårt att sitta ner.
Så jag bakar, tvättar och ser film – samtidigt.
1 kommentar:
Själv längtar jag inte alls efter vardag och rutiner igen.
Skicka en kommentar