Tankarna är splittrade och jag tänker på just vardagen, att det för det mesta är just den som är livet. Att vi glömmer bort den, struntar i att vårda, klappa, sköta och göda den. Och så tänker jag på en kvinna och hennes söner, som alldeles nyss kastats ut ur sin vardag och efter en tragisk händelse skiljts från alla sömmar, stygn och trådar som håller samman tillvaron. Linjen mellan morgonkaffe, för löskokt ägg, tandkräm och förlagda nycklar är hårfin. Man kan kliva över denna linje och falla rakt ner i mörkret på en nanosekund.
Idag är det Vardagens dag. Det har jag bestämt. Och alla mina tankar skickar jag vidare till dem som behöver stöd och som berövats just sin vardag. Denna rikedom, detta livsbevis.
2 kommentarer:
Jag älskar vardagar. Sen kan de såklart innehålla mer eller mindre bra och trevliga saker, men vardagar ger trygghet som jag gillar.
För att bli en person som älskar livet (och vem vill inte vara det), måste man börja med att tycka om sina vardagar. Om man inte tycker om sina vardagar måste man antingen förändra dem eller övertala sig själv om att ändra sig.
Livet är ju en räcka vardagar. Jag har kanske aldrig tänkt som du, att det finns människor som saknar sin vardag. Men jag förstår hur du tänker. Hur bottenlöst och famlande livet blir utan en invand vardag att falla tillbaka på.
Skicka en kommentar