En gång om året

Då står jag i denna tiden i kontorsfönstret och trånar efter plommonen i grannens träd. Ett gammalt och uppenbarligen ständigt fruktrikt plommonträd. Alla dessa vackra plommon, tänker jag, och bilder av chutney, sylt och pajer passerar för min inre vy.

Vi har ett eget plommonträd, det har vi. Men dess fruktskörd är mer av typen 'plocka från trädet och äta direkt'. Typ.

Så jag står där en stund varje år och undrar över om de där plommonen som vanligt kommer att tas om hand.

Regnet öser ner, smattrar mot blecken och jag knäpper på ett par element som luktar bränt av trögstart och sommarens dammansamling.

Fårskinnstofflor och kalla händer.
Kaffe och vatten.
Ett svenskt, syrligt äpple.
September.
Och grannens röda plommon.