Tidig lördag

Vi sitter i soffan, jag och maken. Invirade i vars ett täcke är vi bänkade framför ett skådespel vid det stora fönstret. En kort men intensiv akt. En brinnande soluppgång. Sidensvansar, säger maken, i stora flockar. Sveper över hustaken, mellanlandar och tar sedan ny sats.

Lillebror kommer smygande. Små fötter på parkettgolvet. Han vill också ha sitt täcke där i soffan. "För i täcket har jag mina drömmar", menar han.

Sedan följer kaminen, sedan lördagssmörgåsar.
Långsamt, blir förmiddagens devis.
Långsamt.