Ekan i forsen

Jag tänker på flöden.
Flöden som rinner, porlar, forsar förbi.
Livets flöden.
Ofta oändliga, påträngande intensiva och starka.
Flöden som gör djupa fåror i själen.
På gott och ont.

Jag tänker på böcker, tidningar, reklam.
På tv-serier, film och musik.
På recept och mat-tv.
På det gröna, rättvisa och ekologiska.
På rätt och fel konsumtion.

Jag tänker på Facebook, twitter, bloggar och nyheter.
På kolumner, diskussioner och krönikor.

Förutom Vardagens delta, som flyter ut i det största av hav.

Tillgängligheten till åar och floder. Dessa flöden.
Ständigt och jämt. Tillgängliga.

Jag är en sån som köper eka och kastar mig ut.
Glömmer flytväst och matsäck.
Vill förkovras, uppleva, utvecklas, inte missa.
Tittar, betraktar, läser, andas in.
För att det är lättillgängligt.
Lätt.
Tillgängligt.

Så jag glömmer att andas ut.
Jag glömmer att blunda lite då och då.
Man blir så mätt. Och trött.
Tappar bort sig själv en smula.
Finner sig själv där ute i ekan i forsen.
Ena åran driver bort.

Bruset, vågorna. Ljuden.

Berätta; skaffar man motor, driver man med eller mot?
Simmar man i land, ropar man på hjälp?
Snälla.
Berätta.