29 november 2010

Enfaldigt

Solen blev kaxig och bröt igenom det tjocka molntäcket.
Eller så var molnen bara barmhärtiga.
Bara för ett par sekunder.
Ett hål.

Det egna hålet fyllde jag med en tjock skiva saffranskaka.
Enfaldigt.
En förmiddagsfrestelse jag nu betalar med halsbränna och blodsocker-slir.

Men alltså; det är alltid värt det.
Du och jag, solen. Du och jag.

4 kommentarer:

livet just nu sa...

Själv drog jag på mig mannens skidbyxor och hasade ut i den lilla stund av sol. Solglitter i snön.
Firade inte med kaka men kände mig som om jag fått en liten present.
Ljuset nu är inget man tar för givet.

Jenny sa...

Den enfaldige saffransmördaten ;)

Jenny sa...

*saffransmöördaren* Man ska aldrig kommentera på tåget stationen innan man ska gå av ;)

Du och solen. Fint :)

Zäta sa...

JAAAAAAAAAAAAAA!

Det är alltid värt det!