Eller så var molnen bara barmhärtiga.
Bara för ett par sekunder.
Ett hål.
Det egna hålet fyllde jag med en tjock skiva saffranskaka.
Enfaldigt.
En förmiddagsfrestelse jag nu betalar med halsbränna och blodsocker-slir.
Men alltså; det är alltid värt det.
Du och jag, solen. Du och jag.
4 kommentarer:
Själv drog jag på mig mannens skidbyxor och hasade ut i den lilla stund av sol. Solglitter i snön.
Firade inte med kaka men kände mig som om jag fått en liten present.
Ljuset nu är inget man tar för givet.
Den enfaldige saffransmördaten ;)
*saffransmöördaren* Man ska aldrig kommentera på tåget stationen innan man ska gå av ;)
Du och solen. Fint :)
JAAAAAAAAAAAAAA!
Det är alltid värt det!
Skicka en kommentar