Knäpp och sprak från kaminen.
Tystnad att skära i.
Ensam. Vaken.
Ovant sus i öronen.
Tystnad som låter.
Tar plats.
Plötsligt högljudda och yviga tankar.
Tankar som låter.
Egna.
En chans att håva in eller släppa fritt.
Sammanfatta sammelsurium.
Ljudliga avtryck mot parkett, vägg och tak.
Det där Livet.
Den där Kärleken.
De där Barnen.
Med strömmen. Och mot.
Hastighet och rutin. Mana på, medla, parera.
Logistikgymnastik.
Söndag mot måndag.
Tjugo över, fem i halv.
Plockar åter ner Borde, Skulle och Tempo från hatthyllan.
Sätter på vardagshandske och rutinkappa.
Ännu en stund. Ännu ett par minuter. Söndag.
Mot måndag.
3 kommentarer:
Snart fem i tolv...men snälla, lämna Borde, Skulle och Tempo där på hyllan ännu en stund.
Puss och kram
Ditt sätt att skriva ger mig lust att skriva poesi.
Jag höjer händerna, fingrarna är beredda, naglarna är redo att träffa tangenterna, att dansa fram dem: orden som fångar, fäller, krokar, ger musik kött blod - men...
Det stannar vid en lust.
Och vet du vad? Det är gott nog för mig i natt.
Jag är så tillfreds med att bara sitta här och njuta av ditt sätt att göra poesi av prosa, eller om det är tvärtom.
Jag blir också sugen... på att läsa mer. Du har sån tumme med orden. Kan styra dem så precist.
Det är helt ljuvligt att läsa.
Skicka en kommentar