Själv kan jag dock sällan lägga band på mig när vi t ex hittat ett riktigt fynd på bibblan. I min salighet blir det trångt i munnen och jag måste liksom direkt få ur mig det där hopplösa "Hörrni — det DÄR var väl en fantastisk bok!?" Deras ljumma hummanden tar dock ner mig på jorden.
I eftermiddags läste vi "Inte alldeles ensam", av Constance Ørbeck-Nilssen med sagolika illustrationer av Akin Duzakin. En smått kuslig men underbart sagolik berättelse om Lars, som ska gå till skolan själv, genom skogen, för första gången.
Båda barnen satt som ljus och var tysta långt efter att vi läst klart. Jag tolkar det som ett bra betyg.
Låna den, köp den — bara du läser den med barnen!
3 kommentarer:
Jag lägger den på minnet!
Åh vad jag kan sakna att läsa för barnen! Jag minns särskilt "Den fantastiske Wilbur" där spindeln Charlotte dog. Lillebror grät så det skvalade och Långa Barnet harklade sig diskret, han är ju 5 år äldre... Det var den bästa stunden på dagen, lässtunden.
Jag älskar bilden, magisk och lite mystisk.
Hörrni — det DÄR var väl en fantastisk bok!?" Ha ha! ;)
Skicka en kommentar