19 januari 2011

Trolskt

Barnen säger sällan uttryckligen ifrån när de tycker att vi läst en bra bok. Det kommer i efterhand, både tankar och omdömen.

Själv kan jag dock sällan lägga band på mig när vi t ex hittat ett riktigt fynd på bibblan. I min salighet blir det trångt i munnen och jag måste liksom direkt få ur mig det där hopplösa "Hörrni — det DÄR var väl en fantastisk bok!?" Deras ljumma hummanden tar dock ner mig på jorden.

I eftermiddags läste vi "Inte alldeles ensam", av Constance Ørbeck-Nilssen med sagolika illustrationer av Akin Duzakin. En smått kuslig men underbart sagolik berättelse om Lars, som ska gå till skolan själv, genom skogen, för första gången.

Båda barnen satt som ljus och var tysta långt efter att vi läst klart. Jag tolkar det som ett bra betyg.

Låna den, köp den — bara du läser den med barnen!

3 kommentarer:

smultron sa...

Jag lägger den på minnet!

Livet just nu sa...

Åh vad jag kan sakna att läsa för barnen! Jag minns särskilt "Den fantastiske Wilbur" där spindeln Charlotte dog. Lillebror grät så det skvalade och Långa Barnet harklade sig diskret, han är ju 5 år äldre... Det var den bästa stunden på dagen, lässtunden.
Jag älskar bilden, magisk och lite mystisk.

Anonym sa...

Hörrni — det DÄR var väl en fantastisk bok!?" Ha ha! ;)