Jag öppnar fönstret — släpper in vårens förväntan och efterlängtad koltrastsång.
Tittar på tulpanerna i kruset.
De är nästan som vackrast när de börjat vissna och dö.
Tunga andetag från barnens rum.
Vilande barnasinnen, nyss påfyllda med långa sagor om häxbrygder och gråtande drakar i storslagna grottor.
Och så grubblar jag. Kanske lite för mycket.
Önskar mig ett rosa paket med grönt snöre
— proppfullt med ärlighet, helt fritt från konflikträdsla.
Somliga säger att jag kanske får önska hela halva livet.
Andra fnyser och pekar direkt på själens butik, öppen alla dagar.
En vanlig, extraordinär onsdagskväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar