6 april 2011

Bloggen goes pedagog-pretto

För något år sedan skrev jag ett blogginlägg om min skepsis kring belöningssystem för barn. Jag spottade ur mig något i stil med att barn måste lära sig att man gör vissa saker hemma och uppför sig på ett visst sätt gentemot familjen och sin omgivning, utan att för den skull belönas med något.

I rest my case. Efter att framgångsrikt ha sjösatt ett belöningsystem här hemma är vi på god väg mot bättre rutiner och beteenden. Efter ett tag, då beteendet/rutinen förbättrats eller försvunnit och Loppan – i detta fallet – insett vinsten och resultatets fördelar, har det heller inte varit några svårigheter med att fasa ut målet för att ge plats för ett nytt. En vardagskonflikt har vänts till en god rutin.

Jag säger inte att det inte finns andra lika framgångsrika vägar att gå, utan vill mest poängtera att jag reviderat min åsikt, lärt mig något nytt men kanske framför allt fått njuta av resultatet – till exempel ljuva, lugna och konfliktlösa morgnar!

Det kräver en hel del arbete, fokus och konsekvens, det ska erkännas. De största utmaningarna för oss är att:

• hitta konkreta, mätbara och rimliga mål
• summera dagligen
• fundera ut billiga, motiverande och lämpliga belöningar
• att aldrig glömma (jösses, den niten gick vi bara på en enda gång) belöningen när fredagen kommer.


En av Loppans många post it-teckningar, upphittade lite varstans.

4 kommentarer:

Fröet sa...

Först måste jag säga att hon är himla duktig på att teckna, din lilla tös! Instämmer till fullo ang belöningssystem - de rockar! Vi har också genom åren använt oss av enkla belöningar (såsom besök på bibblan, badhus, Donken, bio mm). Sånt som man faktiskt gör ändå men då blev det kanske först efter ett antal dagar/gånger av aktiviteter som skall utföras UTAN pekpinnar och tjat... Gör familjelivet lättare att leva helt enkelt och barn (iaf mina) älskar utmaningar och belöningar!

smultron sa...

Loppan är en konstnär!

Man lär sig något nytt i livet med barn hela tiden. Jag har ändrat uppfattningar många gånger och mycket, därför att varje barn och nya situationer och faser har krävt det. En modell, som funkar för någon, funkar kanske inte hemma hos någon annan. Man behöver inte sträva efter att göra likadant utan kan se hur andra gör och få inspiration. Ibland kan man också ifågasätta sina egna metoder i jämförandet av andras och komma fram till att man faktiskt inte tänker så tokigt!

Tack och lov för lugna konfliktlösa mornar! Mina skolbarn är toppen, så jag kan ägna mig mer åt min lille dagistivlare. ;-)

Jenny sa...

Du? Pretto?? Aldrig! Inspirerande är ordet, sa Bull.

Kram från Düschkland!

Hanna sa...

Vilken tecknare hon är. Skönt att hitta ett system som fungerar. Det är väl det viktigaste.