Det är stor skillnad på folkmord och t ex notoriska pyromandåd (passande jämförelse för mig som Ystadbo), men jag kan inte låta bli att dra vissa paralleller, rättssystemen emellan, efter morgonens stora nyhet om Usama bin Ladins död:
Usama bin Ladin har jagats i tio år, misstänkt för stora terrordåd. Som jämförelse; i ett betydligt mindre perspektiv har gryningspyromanen gäckat polisen i vår landsända i nästan lika många år, ställts inför rätta men tidigare friats för att det inte kunnat ställas helt utom rimligt tvivel att han varit skyldig till dåden. Som kuriosa kan nämnas att bevisning pekade mot att hans skor fanns på plats vid en av de större bränderna, men inte nödvändigtvis han själv.
Jag ondgör mig i detta fall inte över en presidents beordran om Usamas huvud på silverfat, jag försöker bara sätta saker i perspektiv. En dag som denna går tankarna självfallet till alla de tusentals offer och deras anhöriga, till all räddningspersonal, till alla New Yorkbor och alla amerikaner i allmänhet. Jag förstår att detta är en sorts utandningens dag. Det jublas och flaggas vitt, och Navy SEAL blåser röken från sina vapen utanför hans gömställe (hur nu ett palats kunnat fungera som gömställe...) utanför Islamabad. Jag andas också ut, över att det nu finns en ond, extremistisk hjärna mindre.
Jag vågar inte ens tänka på de kostnader han hade utgjort i form av säkerhetspådrag, rättegångar och fängelseövervakning ifall han istället infångats och ställts inför rätta. Är det kanske därför man ansett att hans död är att föredra? Och – det där västerländskt demokratiska i att faktiskt ställas inför rätta och straffas för sina gärningar? Som vid krigstribunalen i Haag t ex?
Tanken svindlar en smula – hur hade en liknande situation hanterats i Sverige? Skulle Reinfeldt bett Hamilton & Co. att "fixa till det hela"? Skulle han stått i riksdagen med Maud, Göran och Jan och berätta vad de beordrat? Eller hade det blivit en snordyr och utdragen rättssak, en hetsjakt på hållbara bevis, allt för att ställa eländet och samtliga detaljer utom allt rimligt tvivel?
Jag bara måndagsundrar, lite lagom splittrat och naivt så där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar