Och mitt i alla maj månads göromål (fix, inköp, jobbavslut, snart är terminen slut-förberedelser och ojsan ännu en sorts anställningsintervju) drar jag på handskarna och planterar blommande salvia, marockansk mynta, persilja och kryddtagetes. En halvtimmes vakuum med ett överflöd av mentalt syre – tillräckligt för resten av månaden. Ett vattenhål.
Sen går man vidare.
Blir förbannat beläst på twitter.
Steker pannkakor åt kidsen.
Lånar en ny bok på bibblan.
4 kommentarer:
Vägen har inget slut, man ser inte horisonten. Men att stanna till på parkeringsfickorna när tillfälle ges är bättre än bensin i tanken.
Marockans Mynta. Det låter det.
Du låter som Voltair som till slut stannade hemma och planterade sin trädgård.
:-)
Candide är mitt mellannamn.
Nu blev jag också sugen på att plantera på vår lilla balkong över takåsarna. Men jag har inga gröna fingrar och hinner aldrig vattna; därför tror jag nog att jag ska köpa pioner i dag. Stora och svulstiga. Lagom till yngstas födelsedag i morgon? ;)
"En halvtimmes vakuum med ett överflöd av mentalt syre"
Underbart!
Skicka en kommentar