Dammvippa i slutet av juli

Nu blev det så där igen, jag glömde bloggen.
Glömde läsa vännernas bloggar.
Tappade bloggreppet.

Det är naivt att tänka så, men jag ser bloggen som ett husdjur jag vill och bör mata. Det är endast jag själv som ser det trinda välmåendet och den blanka friska pälsen. Nu vet jag inte; uttorkad, dammig, bortglömd.

Förlåt bloggen, men jag kommer tillbaka. För tillfället är jag mest upptagen med att hålla nerver i styr och axlarna i normalhöjd. Jobbar lite. Försöker smörja ett slags sönderhackat sommarlovskrås, se hur gräset växer och höstanemonerna blommar. Varvar upp med vänstran och ned med högran. Lägger extra isbitar i drinken.

Om sommaren är tankarna och orden på grönbete, men till hösten vet jag att de kommer till mig – hem till fållan vid soffbordet, i diskhon, på kontoret, i sovrumsmörkret.