Ibland förstår jag inte hur jag kunde få rollen som mamma. Hur kunde denna tunga mantel läggas på mina axlar, och på vilka grunder? Förvisso skrev jag upp mig på en ansökningslista vid två tillfällen, men jag var inte ens på någon audition och har definitivt ingen utbildning i ryggen. Vem sjutton ansåg att jag var lämpad för rollen?
Igår valde jag det sämsta möjliga tillfället att ta ett allvarligt mamma-dotter-samtal med Loppan. Hon berättade om ett scenario från förskolan, men ville inte ha någon förklaring eller analys. Hon lyssnade inte på mig och ålade sig ur konversationen. Varför stannade jag inte där, varför skulle det ske precis då, varför var jag så envis i mina försök att lirka upp hennes bröstkorg?
Igår var jag en dålig mamma – utan lyhördhet och utan finkänslighet.
Tusan.
I vissa stunder anser jag, att jag i min mammaroll borde bli förärad en plats på Dramaten, att jag där borde få sätta upp pjäser med de riktigt stora. Andra dagar är jag en amatör, en hånad hycklare som borde portas från föräldraskapets alla scener.
Andra bloggar om: föräldraskap, mammrollen, dålig dag, barn
3 kommentarer:
Å vad jag känner igen mig. Du beskriver det bra. Detta STORA, SVÅRA. Jag gör också fel, har dålig tajming, och grämer mig efteråt. Vissa dagar vill man bara stryka ur almanackan!:)
Å, vännen, jag veeeeeeeeeeet.
Man vet precis hur man vill vara: varm och autentiskt och respektfull. Efteråt vet man det.
Inte slå på dig själv nu. Det blev som det blev eftersom du är av kött och blod.
Känner så väl igen mig, jag också. Varför, varför, varför är det ibland så svårt att ta in signalerna från barnen? Det är ju ingen idé att framhärda med någon diskussion, förklaring, konversation - oavsett hur goda intentionerna är - när barnet inte vill, där och då.
Men du, tur att vi gör så gott vi kan och att vi kan dela erfarenheter - skönt att inte vara ensam!
Skicka en kommentar