Just när det gäller dukningen är han extra stolt, för han dukar minsann alldeles själv. När allt är klart funderar han lite över arrangemanget vid sin egen plats vid bordet, plockar upp och känner på kniven, påpekar att den är vass och lägger tillbaka den i bestickslådan.
7 kommentarer:
Jag fastnade i din blogg och följer nu den. Länkar till dig i min blogg, hoppas att det är okej? :)
Anna
Anna:
Självklart! :o)
Förresten har jag irrat runt för att hitta tillbaka till dig (glömde bokmärka). Snälla hjälp mig med adress eller länk.
Vilken sötnos! Jag har mycket svårt för att få min sexåring att hjälpa till att duka. Jag kanske ska berätta för honom om "Lillebror" som bara är två? eller tre?
Petra:
Han är två.
Jag bad Loppan duka en gång, men hon ansåg sig inte "ha tid". Då satte vi oss vid ett odukat bord när maten var klar, och jag lade hennes ris direkt på bordet.
– Men ojsan, vad hände här? Stod där ingen tallrik!?
Det gick bra, hon verkar ha mer "dukningstid" numera...
Ett bra tips! Ska provas inom kort :)
Here it comes: http://herse.blogspot.com/ :)
Klok kille det där. Har han läst David Eberhard? ;-)
Skicka en kommentar