Lillebrors blick tindrar och han skiner upp som en sol när han springer fram till mig för att överräcka sin gåva. Han håller generöst fram pekfingret och säger med sin allra sötaste röst:
– Här mamma, en kråka!
Andra bloggar om: snorkråka, snor, gåva, kärlek, barn
6 kommentarer:
Mina barn åt upp sina kråkor i hans ålder. Önskar jag fått dem i present istället :O
Jag kan bara hålla med var dags glimtarn! En och annan kråka käkas nog fortfarande upp när inte mamma ser.
*skrattar högt*
Det är poesi. Kram, Rana
*
Rosé, alltså?
Uäck!
Och eftersom jag just skyfflat ned en död skata i soppsäck, så läste JAG att han kom med en död fågel...
Ankie:
Ha ha, då är jag glad att "fågeln" var av den mindre storleken...
Skicka en kommentar