Jag tänker mycket, och ofta. Tänjer tankarna i olika riktningar, omprövar och analyserar dem. Tveklöst nyttigt, men ack så skönt det är att inte tänka för ett tag; att istället fylla en solig söndag med matrester från kylen, glömma bort skiten inomhus, plantera ett litet krusbärsträd åt barnen, ta en söndagsöl med grannarna, njuta av vårlig trädgårdsfägring, släppa blicken ut dit himlen möter havet, ge näsan ett par fräknar och låta barnen grusa ner sig å det grövsta.
Och så är det extremt vilsamt att därefter snusa nybadade barn i nacken och slutligen koka en kopp te när solen går ned.
Andra bloggar om: vår, värme, söndag, tankar, trädgård
7 kommentarer:
Själv har jag tillbringat söndagen i Skanör med goda vänner. Lasagne, latte och glass på da Aldo njöt vi länge av.
Hemma regnade det och den torkade tvätten blev blöt igen.
V premiärbadade i havet medan vi andra tittade på och huttrade lite.
Barnen är nybadade och lagda i sina sängar. Vi sitter och njuter av vår-sommar dofterna ifrån trädgården.
Imorgon väntar jobb och sedan Johan Glans i Lund.
Härligt att leva!
Kram!
/Sara
Min vän. Låter ljuvligt. Jag glömde bort att du hade ditt hav så nära. Lyckliga du.
Jag tror också att du tänker mycket. Jag säger ju det, du kristallklara varelse. Jag tänker också mycket, men ibland blandar jag ihop klara tankar och oklara känslor. Och då sitter jag där med klet i hela huvudet. Och du, varför inte. Det kan också vara härligt.
Kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram, kram!
Rana
Låter som en skön söndag. Besök vår sida om du vill se hur vi haft det...
Lilla P
Hej igen! Såg precis att du läser Italienska skor. Min mans favoritbok. Vad tycker du?
Lilla P
Jag beundrar tänkande människor, och kännande människor. Själv räknar jag mig inte längre till någon av de kategorierna.
När jag var yngre, innen barnen kom, tänkte jag mycket. Älskade att analysera och diskutera. Med barngröten följde också en annan sorts gröt, rakt in i hjärnan. Nu har jag tyvärr upptäckt hur behagligt det är att inte tänka.
Känslomänniska har jag däremot aldrig varit. Jag blir sällan väldigt ledsen och därmed heller aldrig sådär själaglad. Det klart att det kan vara en fördel att vara jämn till humöret, men det gör också att jag inte är fullt så empatisk som jag tycker att en människa borde vara.
Jag fortsätter beundra dej, inte bara för dina klockrena ord utan numera också för att du är en tänkare..
Lilla P:
Jag återkommer i bokärendet när sista sidan är läst. Det blir mest lättformulerat så. Det bådar gott, dock.
Även ni verkar ha haft en skön söndag!
Hej,
Det där lät himla mysigt och skönt!
Känner igen mig själv litegrann i det där tänkandet..
Ha det gott i värmen!
// mon amie
Skicka en kommentar