Lillebror hade krupp och andades lite tungt inatt, så idag är vi hemma och fejar. Han med sina älskade fordon och jag med städning, tvätt, sortering och rengöring av vinterkläder och skor samt pannkaksstekning.
Mitt i pannkakstuggan hittar han ett för honom nytt ord:
– Min storasyster är faktiskt på 'gulle-gulle-klass'. (Skrattar) Men jag e nog för liten för det ordet!
'Gulle-gulle-klass' är en bedårande gom-effektivisering av ordet 'förskoleklass'.
4 kommentarer:
De är för söta...
Ord är inte alltid lätt när man är liten...
Jag hade själv väldigt svårt att säga faktiskt. Så när jag fick kommentaren att jag sa fel så lät det det så här:
"Jag säger fackist fackist dö! Så dä så!"
Som sagt... ord är inte alltid lätt. :)
Ha det gott!
Kram Willewira
De där söta orden vill man spara och lägga i en liten ask, att tas fram när de är långa räklar som inte alls vill kommunicera med sina föräldrar...
Fast mina långa är oftast väldigt kommunikativa och gillar att säga snälla saker till sin mamma (ibland).
Det är så härligt när de verkligen vill säga de där krångliga orden, och försöker, och inte låter sig nedslås fastän det inte blir riktigt rätt.
Guldgossen sa i flera år "hamntuta" i stället för hamburgare. Jag kan inte riktigt förstå hur hamntuta skulle vara lättare, men det tyckte tydligen han. Och lilla Svalan var lyrisk över "säldinerna" hon sett på Kolmården. Det var så klart delfiner. (Och sälar också...)
(Ingen uppkoppling hemma så jag busbloggar i vansinnnesfart på jobbet.)
Som sagt, så söt att socker känns salt, den ungen.
GULLE!!!!!!!!!
/Rana
Skicka en kommentar