Sovrummet är mörkt. Jag tittar i taket på de röda siffrorna från projektorklockan. Kolontecknet där emellan blinkar ideligen. Tre av sifferdioderna har skaffat sig ovanan att ibland inte fungera, så att siffrorna blir ofullständiga. Idag fungerar de. Jag stirrar, och tankarna snurrar.
Det är en av de där kvällarna då jag inte kan fånga in de vilda hästarna i min beteshage för att komma till ro inför natten. De springer än hit och än dit, utan gemensamt mål. Jag tänker på hur det rasslar till i mailboxen när vi nu försöker sälja badrumsinredningen. Allt går att sälja! Jag tänker på att Darjeeling Limited var som en punschförstärkt, härligt kulört pralin man kan småäta på en lång, lång stund. Jag tänker återigen på en hel massa maträtter jag skulle vilja laga, efter någon månads extrem passivitet i just detta ämne. Jag får idéer till hemmet, efter att ha varit ganska håglös ett tag. Tänker på allt jag vill skriva om.
Jag tänker att jag är som de där sifferdioderna – ibland funkar jag inte alls och nästa dag hur bra som helst.
14 kommentarer:
Ja det är så det är. Ibland funkar det, ibland inte. Den slutsatsen dras oftast lätt när det funkar. Det svåra är att förstå och acceptera det när det inte funkar. Så är det för mig alltså!:)
Look who´s talking now!
Jag bockar och bugar och fortsätter försöka lära mig av mästarinnan på sköna ord, drottningen av knivskarpa liknelser.
Läskigt!
Du beskrev på pricken mig och mina nattliga funderingar!
du skriver verkligen helt fantastiskt, om precis vad som helst.
mycket läsvärt! kände bara att jag ville säga det.
Sara:
Hmm, det är kanske så det är.
Zäta:
Du vet; jag gillar dig.
Kicki:
De där vildhästarna är så kraftfulla när de väl får fart.
Lisa:
Tack, så glad jag blir!
De där hästarna galopperade fram på min stepp i går natt, och denna obsession för siffrorna i taket delar vi också.
När sömntåget gått och kroppens alla muskler skriker trötthet, varför ska då hjärnan envisas? Arg på att jag stressar upp mig växlar hjärnan till ännu högre varvtal...
Bara vetskapen om att det händer andra, normala, kloka kreativa människor känns lite trösterikt:)
Åh, min vän. Mina hästar springer också. Eller är det raggiga getter? Och springer de bara? Jag tycker ibland att de bara dunkar rätt in i plank och stängsel med ett ljudligt, köttigt kadoff.
;-)
Dina ord är gudabenådade.
/Rana
Har fan inte hittat till hagen än. När jag gör det ska mina hästar också få springa. Tills dess, well... don´t know right now.
Jag är inne i en period just nu, då mina hästar sover på nätterna. Och det är inte illa för mig som haft svårt att finna nattro ända sen jag var riktigt liten. Jag är enormt tacksam.
Men något som verkligen kan hålla mig vaken, det är att se vad klockan är. Tick tack... det stressar mig. Är det verkligen en bra idé, det där med projektorklocka?
Ha, ha - ja verkligen... Ibland känner man sig just ofullständig eller kanske lite trasig. Hoppas du har en bra söndag!
Tack för flytvästen! Den hjälpte. Jag sjönk inte!
Det är varmt och gott att ha osedda vänner som tänker på mig när jag behöver det!
Sådana kvällar är verkligen jobbiga - när man bara vill sova, men tankarna ställer sig i vägen :/
Vet du du om att du finns med här i mina tankar, i mina ord, i mitt hem? Så är det bara. Hälsa den vackra maken och de ljuvliga, ljuvliga små.
Kram, Rana
Den där galoppen känner jag igen, den är skoningslös när den sätter igång. Omöjlig att stoppa. Jag kan rent av börja fundera över hur man någonsin lyckas somna ibland. Så jag är tacksam mot de nätter som jag får sova. Varje sådan natt.
Skicka en kommentar