Hur mäter man sin egen lycka, mening och självbild? Jag trodde jag hade svarvat mig en bra måttstock av finfina och välvässade verktyg. Nu står jag och flyttar den från ena handen till den andra och undrar vad jag ska göra med den. Är den verkligen min? Den ligger liksom fel i handen, känns dammig.
Misströsta inte, jag är absolut inte olycklig, snarare tvärtom. Men det känns som om jag behöver byta ut några reservdelar, putsa rutan och smörja låsen.
En mental trettio-plus-service, helt enkelt. Jag intalar mig att det blir spännande.
Till en början borde jag sila ner mig själv. Det har jag velat göra länge. Upp med allting i silen, på med vatten och så vaska. När slaggprodukterna, ytligheterna, klyschorna och påtryckningarna utifrån runnit genom nätet och tillbaka ner i bäcken ska jag rada upp de knotigt fina guldkorn som kvarstår och analysera dem på riktigt. Jag är inte säker på hur de ser ut, inte heller hur många de är till antalet, men det får framtiden utvisa.
4 kommentarer:
Hej tjejen! Du skriver så otroligt bra och tänkvärt!Jag har verkligen fastnat för din blogg och ser redan fram emot ditt nästa inlägg.
Trevlig helg! /L
Nu låter du modig i mina öron (ögon). Du tar tag i, och tittar närmare på. Det är lärorikt och givande, tycker jag. Fast lite läskigt!
Trevlig helg!
Dina kloka ord går alltid rätt in i mig. Tänkvärda.
Å vad spännande. Låt mig vara med.
Skicka en kommentar