12 november 2008

Till ro

En generation har slocknat.
Lättnad och sorg, hand i hand.
Och ett hål i mitt hjärta.

9 kommentarer:

smultron sa...

Ett hål i hjärtat- ett rum för minnen.
Kram

Var dags glimtarn sa...

Ett hål i hjärtat ett rum för minnen så oerhörtfint, så klokt, så sant. Stor varm kram vännen. Hon visste att hon var älskad.

Anonym sa...

Älskade vän,

mina tankar går till dig och din familj.

Många kramar från Pernilla

Zäta sa...

Jag beklagar verkligen sorgen. Även om den måste komma (ingen kan leva för evigt) så är den så tung, så tung.

Låt sorgen svepa in dej ett tag. Skaka den inte av dig direkt. Dela den med din mamma och låt tårarna sakta laka ur sorgen, så att den till slut blir som ett soltvättat lakan. Då blir den lättare att bära.

Willewira sa...

Känner med dig och tänker på dig och din familj.

Den varmaste styrkekramen till dig...

a n k i e f o n t ä n sa...

Sorg. Jag hoppas ni som är kvar kan förenas i sorgen.

Sara sa...

Precis så kände jag när min älskade mormor dog – lättnad och sorg hand i hand. Så fint skrivet.

Skickar en stor kram till dig.

Kajsa sa...

Å, jag skulle vilja skriva något klokt. Det går inte. Men jag beklagar sorgen så innerligt.

Sara sa...

Kram Anna. Jag tänker på dig.