3 december 2008

Jag läser och lär

Med en seglivad förkylning som kommit och gått under snart tre veckor sitter jag och läser Kallifatides senaste. Den är minst sagt stinn på små visdomsord, som jag vill anteckna omgående och spara nära hjärtat. Det är också andra boken i rad som bl a ingående beskriver en sjuk eller gammal person i sitt dödsögonblick. Med mormor i åtanke blir det alltför lättrelaterat, och så klart gråter jag lite. Först nu har tårarna efter mormor hittat en befriande väg ut, och jag gråter både över henne, livet i sig, lyckan och för att man så förbluffande lätt kan ta på livets mening när någon närstående dör.

Orden jag tänker läsa på hennes begravning är klara. Det blir mitt sätt att tacka och säga farväl, även om jag förmodligen och för lång tid framöver kommer att gräma mig över att inte ha uttalat dem medan hennes hjärta fortfarande slog. Alla känslor vi kan sätta ord på ska få släppas ut och färdas kortast möjliga väg. Tystnad skapar bara distans. Att spara orden till stunden framför kistan renar egentligen bara mitt eget samvete och visar bara min kärlek till henne inför de andra. Men någonstans vet jag att hon vet, och det räcker så. Ändock: Visa kärlek, och prata om din kärlek. Det kommer alltid en dag då det är för sent.

Den senaste tidens alla tankar och händelser har blottat mina nerver. Visst fick jag känsligare och mer analytiskt lynne på köpet, men med nerverna blottade ser jag ju dem faktiskt. Självinsikt och mental utveckling är förmodligen det nyttigaste i livet, näst efter kärlek, mat och sömn.

Därefter kommer julmarmelad med fikon, som jag kokar ikväll!

6 kommentarer:

Fröken Förgätmigej sa...

Återigen ett bra och tänkvärt inlägg! Tack för dina tankar!

Kram /L

Maria sa...

Tack för dina ord på min blogg. Jag behövde verkligen få tillbaka fokuset på allt.

Sorg är verkligen bra på att vända upp och ner på allt. Tillåt dig att sörja och bearbeta allt. Var och en sörjer på sitt sätt och hur länge den personen behöver. Låt ingen intala dig att du måste ta dig samman.

Kajsa sa...

Så skönt att det finns plats inte bara för sorgen och saknaden efter mormor, utan också för julmarmeladen. En del husliga, grundläggande sysslor kan vara rena terapin. Att baka, rensa svamp, koka sylt.

Hoppas det doftar gott i ditt kök nu!

Zäta sa...

Du skriver så vackert. Du blottar inte bara dina nerver utan ditt hjärta.

Dina ord är också till för att läsas och läras av.

Men nu över till lite reklam. Jag har en tävling. Var gärna med.
http://blogg.zettervall.se/#post1055

smultron sa...

Mmm, tänkvärt.

Peace in mind sa...

Blottade nerver är en del i läkningen, eller hur?

Att utvecklas, att skaffa insikter, att bestämma sig för vad målet är. Det är grunden, det:)