Som sagt; Loppan älskar Kim Larsen.
Han är alltid med, i alla fall denna vecka.
Särskilt denna låt, och särskilt när hon ritar.
Om och om igen spelar hon den. Repeat, repeat.
Just vid den här typen av musik har jag inga invändningar på användandet av repeatknappen (gudarna ska veta att det varierar).
Jag gör ju likadant själv. Again, again, again, again and again.
Mor hennes visslar och brer smörgåsar. Den där klumpen i halsen blir jag inte av med. Jag tror det beror på harmonin i låten, och lättheten i att ta ut stämmorna. Jag har ju lite bry med det där.
Personligen gillar jag denna versionen bättre.
1 kommentar:
Åh, jag känner igen. :-) Det är andra låtar, men det är samma igen och igen och igen.
Anna. Jag saknar dig.
Skicka en kommentar