Älskade optimist

Själv var jag lite fransig i kanterna; över att knappt kunna urskilja färgen på Lillebrors leriga overall, av alla avenbokshäckar, där löven envist hänger kvar som rasslande lik, av den fuktiga dimman, av den vädertyngd som idag väckt min astma och över den brunkletiga förödelse som snön åstadkommit.

Då tar Lillebror ett fastare grepp om min hand och säger glatt, som på begäran:

"Mamma, det är lite dimmigt, men det är verkligen en fin dag idag!"

Kloker. Toker. Glader.