I svagare stunder blir jag gråtmild när jag läser artiklar som denna – som handlar om nya vändningar i livet, om livets kärna som ofta upplevs som så svåruppnåelig.
Just denna artikel kan i sig tyckas exotisk och extrem, men nerven i den lyfter upp mig till ytan ur det hav som jag annars tenderar att drunkna i:
bland västerländska "måsten" och låtsasbehov,
bland design, metallic-lack och bukfetma,
bland blodsockerhöjder, espresso macchiato och tv-spelande ungar,
bland kvasivärdegrunder, höstmode och floskler,
bland tysta dammsugare, charterresor och halstrade pilgrimsmusslor.
Alltsammans i ett hav av påstådd lycka.
Och när jag virvlande och bentrampande lyckas snudda vid det flyktiga som är på riktigt, ja då känner jag mig tagen på sängen. Då fylls ögonen av tårar.
Att kunna ta på Livet.
Att lyckas välja och att beröras.
Att känna. På riktigt.
6 kommentarer:
Kunde inte sagt det bättre själv!
Din dans med ord värmer mitt inre, tack!
Alltså Jensen. Världen skulle allt vara lite tommare utan dina kloka ord.
ja oja de lever så äkta- tillskollnad mot vad? Kultur som kultur! Kvinnor är alltis så goa och glada....
En ANONYM kommentar, som så fint matchar inläggsrubriken. :-)
Great blog and Beautiful pictures and stuff! Your blog is very nice.i am so grateful for your post.thanks for sharing this post.
Skicka en kommentar