Om nostalgi med skygglappar och barn-tv i världsklass

De timmar jag tillbringat framför SVTs Barnkanalen tillsammans med våra två barn har jag sedan länge tappat räkningen på. Lika många är gångerna jag fascinerats och förundrats över såväl programupplägg, variation och mångfald som kvalité och verklighetsförankring. Programledarna är engagerade och grymt skickliga och värdegrunden beundransvärd. Mätningar och undersökningar visar att svensk barn-tv håller världsklass, men det visste ni kanske redan?

Jag antar att skribenten, vars krönikor brukar tilltala mig i övrigt, blivit tillfälligt förblindad av nostalgi. Det kan man ju tillfälligt bli ibland. Eller så vet hon inte vad hon pratar om? Har hon sett något mer än Fredagkväll med Malin – endast ett axplock ur den välfyllda tablån?

Och ja, sjuttiotalets (till viss del lätt "vänstervridna") barnprogram hade säkert sin charm och sin funktion, men så måste också dåtidens unga tv-konsumenter varit betydligt mer mediatörstiga än dagens, och svalde det som sändes med hull och hår. Det minns jag själv: Barnprogram-vinjetten funkade ju för böfvelen som klockan för Pavlovs hundar!

I dagens strida, brusande ström av skit-tv för barn sticker Barnkanalen ut hakan och levererar på alla fronter, kanske med undantag av utbudet för tonåringar. Därför blir slutklämmen på kåseriet ett magplask, eller ett barnkulturellt klavertramp om man så vill.

SVTs Barnkanalen erbjuder en högkvalitativ och fantastisk barnkultur för dagens barn och unga, en grupp som varken jag eller skribenten längre tillhör. Låt oss bara inte gå vilse bland då- och nutidens äpplen och päron, inte heller i pannkakan!

Johan Glans

Mannen under trappan

Ångest.
Riktigt bra.
Det här.

Det är väldigt bra, det är ångest och Jonas Karlsson är som vanligt mästerlig.

Boken före filmen

Jag och Loppan är i Nangijalas Körsbärsdalen. Vi läser att Jonatan precis har lämnat Skorpan bland körsbärsblommorna för att rida bortom bergen till Törnrosdalen och rädda Orvar ur Katlagrottan. Skorpan packar bröd och rökt fårfiol i ränseln för att rida efter i desperation.

Vi är helt tagna, båda två, men jag ser hela tiden filmen framför mig – replikerna, frisyrerna, tightsen och Staffan Götestams toppiga amorbåge och diffusa konsonanter.

Och jag är inte helt nöjd med det, faktiskt.
Så Loppan får inte se filmen förrän boken är utläst.

Det var bara det.

Australia

Ofta har jag kravet att en film ska ge mig mental stimulans – hjärnan får gärna gå smått på högvarv.

Igår såg jag och maken Australia, med Hugh Jackman och Nicole Kidman. Och för underbar omväxlings skull var det hjärtat som istället gick på högvarv, hela filmen igenom. Påfrestande till viss del och förhållandevis förutsägbart och ytligt, men alltigenom underbart.

Om äventyret i sig inte tilltalar, så se den för fotot – scenerna och miljöerna "from down under" är magiska.

Älskvärt

Jag glömde ju berätta att vi sett Walk the Line.
Otroligt bra.
Och Joaquin Phoenix.
Han är ju ganska älskvärd, säger Jensen anspråkslöst.

Framför allt är han en mycket skicklig skådespelare, som just nu, lite lätt schizofrent, verkar ha lagt skådespeleriet på hyllan och tramsar runt med någon imaginär hip hop-karriär.

Jensen laddar

Inför kvällens begivenheter har jag en rangordnad önskelista. Får jag inte som jag vill tänker jag vidta drastiska åtgärder. Så det så.


1. EMD (för att de har en bra show och kan gå hem i Moskva)
2. Sarah Dawn Finer (för att hennes låt bara är så pampigt, gåshudsframkallande fantastisk)
3. Alcazar (bra ös men mest för att deras pastellaccessoarer kan få östeuropéer att se rött)
4. Måns (för att han funkar okej, men absolut inte fantastiskt. Fel röstläge för låten?)

Övriga deltagare är smått mesiga, befinner sig kanske i fel forum eller så borde de tämja rösten, lära sig sjunga rent i lägre register, gå på barnkalas eller skaffa sig lite självdistans.

Men så är jag nog också en ytterst kategorisk och osympatisk messerschmitt i melodifestivalsammanhang.

Onsdagsgåva

Älskade läsare, den här är från mig till er. Något ni behöver en onsdag som denna.

(Mamma, inget för dig!)

Älska, älska Idol-Lars!

Andra bloggar om: Idol 2008, Idol-Lars, Han är bäst!

Om familjen i Kunskapskanalen

Erik Haag har startat ett nytt program i Kunskapskanalen; Om Familj. Jag och maken satt bänkade och vi förundrades över hur skön den där känslan av igenkänning alltid är. Sinnet lättar betydligt när man får höra familjepsykologen Malin Alvén prata så naturligt om trotsåldrarna, när man får skratta spontant och nicka när man ser exempelfamiljerna kämpa och reflektera.

Alvén skrattar och säger:
– Och så har vi sexårstrotsen, som vi skulle kunna göra ett helt avsnitt om!

Vi har jobbat så intensivt med Loppan och hennes sexårstrots de senaste månaderna, så gårdagskvällens tv-ventil kändes befriande. Så lätt man gräver ner sig i gamla harvade spår när det gäller förhållningssättet till barnen! Vi går och trampar här hemma, skäms för vår bristfällighet, kämpar i vår motvind och tror i vår enfald att det bara är på oss det blåser så här kraftigt.

Om man, som vi, knappt håller sig vaken vid sändningstid, så går reprisen på onsdagar kl 20.

Andra bloggar om: föräldraskap, barn, trots, Kunskapskanalen, Om Familj, Malin Alvén

OS i Långtbortistan

Någon berättade för mig att det är OS.

Aldrig förr har jag varit så komplett och beklagligt ointresserad av detta evenemang. En anledning kan vara min begynnande tv-aversion, men jag tänker inte försöka gräva fram någon ytterligare förklaring.

Så jag nöjer mig med att berätta för er att jag i alla fall är medveten om att det pågår olympiska spel.

Andra bloggar om: OS, ointresse, Peking, borde jag?

Förvillad i film

Varje gång jag tyckte mig få ett litet grepp om "There will be blood" så gled den mig ur händerna. För varje djupdyk drogs jag upp till ytan lite för fort. Trots starka, nyanserade karaktärer, och en av Daniel Day-Lewis ytterst spektakulär rollprestation kunde jag emellertid inte få ordning på helheten. Den var bra, men inte fantastisk och den dröjde inte kvar hos mig.

Kanske har jag blivit sämre på att se film? Jag läser hellre och kan i litteraturen på ett annat sätt själv välja hastighet och fokus. Jag kan njuta av språket och de litterära verktygen. Därför är det kanske inte så konstigt att jag i denna film fokuserade mest på detaljerna, vilka var verkligt storslagna: Den slitna emaljerade kaffekoppen, pennorna, Day-Lewis speciella händer, hans profil och blick. All smuts och alla ljud. För att ge några anspråkslösa exempel.

Eller så såg jag helt enkelt sett filmen för nära inpå "Into the wild". Och då är det liksom lite kört.

Andra bloggar om: There will be blood, film

Livet och lyckan

Några filmer sätter spår, bra och djupa spår. Spår som får en att bara stirra ut i luften eller låta eftertexterna löpa ut helt. Som omvälver det inre så pass att kroppen för stunden inte passar en. Sean Penns otroligt vackra konstverk "Into the wild" blev minst sagt en sådan film för mig. Den monterade ett filter i mig, som samtliga mina tankar förmodligen måste ta sig igenom inom den närmsta tiden. Så många reflektioner och så många tillfällen till att vända ut och in på vardagskostymen ges sällan.

Själv har jag därför hängt ut min på vädring idag.

Andra bloggar om: Film, Into the wild, Sean Penn

Grillad

Det är lättande att läsa hur det sunda förnuftet sprider sig över världen; hur människans förmåga att tänka kritiskt verkligen utvecklas. Ständigt.

Eller inte.


Andra bloggar om: dumhet, idioti, hur tänkte de

Sommar i P1

I år gör jag ett nytt försök att lyssna på ett par sommarpratare. Jag har sedan länge gett upp hoppet att lyckas lyssna live, men i år ska jag i alla fall försöka ladda ner ett par av dem till ipoden. Det finns en hel hög med självklara kandidater, men jag ska försöka vidga vyerna en aning och även välja lite otippat. Om jag orkar.

Passande för stranden (som vi sällan orkar åka till), hängmattan (som Loppan alltid ockuperar) eller gräsmattan (som sedan -05 är invaderad av myror sommartid).


Andra bloggar om: Sommar i P1, sommarpratare, tid, ipod

Att hinna alldeles för långt – och försvinna

Kroppen skakar så att kinderna vibrerar. Rosenrasande. Livrädd.
Hur fasen kunde lillkillen hinna så långt som till tågspåret!?
Så fruktansvärt onödigt.

Bara Lillebror går runt husknuten mot framsidan får jag hjärtklappning.

Andra bloggar om: tågolycka, Teckomatorp

Jensen presenterar: Dagens gåshud

Kleenex, tack!



Andra bloggar om: Britains got talent 2008, Andrew Johnson, gåshud

Det är dags

Det är dags nu, att byta den dagliga nättidningen. Länge har jag läst Aftonbladet, men känner mig numera bara illa till mods när jag klickar mig runt mellan sensationer och kletigt skvaller. Aftonbladet är så full av skit, rent ut sagt. Det är nödvändigt att nu applicera ett par lagom proffsiga skygglappar, som filtrerar bort all oönskad nyhetsgödsel.

Jag välkomnar alla förslag, oavsett dignitet, politisk läggning eller popularitet. Vem ska få axla manteln? Ge mig ett heltäckande, lättnavigerat och stilistiskt snyggt förslag!

Det är visst även dags att vika tvättberget och skövla undan i groventrén efter sviterna av en vacker vårdag utomhus.

Andra bloggar om: Aftonbladet, dagspress, nättidning, ombyte

Ansvar

Så jäkla skönt att någon höjer rösten lite då och då. Dessutom med precis lagom tajming för mig, som fortfarande är extremt taggad efter att ha läst om det svenska paniksyndromet. Och dessutom ett par dagar efter att en vrickad forskare vill förbjuda Hemglassbilen, för att våra barn blir allt fetare!?

Andra bloggar om: ansvar, Ann Heberlein, David Eberhard, det svenska paniksyndromet, Hemglass, glassbilen

Vad är grejen?

Vad är grejen med ishockey egentligen? Michelinliknande, fullvadderade karlar på skridskor som fyller tvtablån med sitt åkande efter en puck man absolut inte kan se som tv-tittare!?

Andra bloggar om: ishockey, vad är grejen, tv