Klimatfrågan är den enda samhällsfråga där jag uppriktigt kan känna att jag vill kategorisera människor, och det skäms jag för. Att placera i fack är trångsynt, men jag är förbannad. Och när man är förbannad är man inte särdeles rationell. Jag är förbannad mig själv, mina medmänniskor och på lama politiker. Och det är jag så klart inte ensam om.
Grejen är dock den att de flesta i min omgivning tycker som jag: De tycker forskningsresultaten (ca 98% av forskarna är överens om det mänskliga ansvaret för klimatförändringarna) känns obehagliga och hemska. Majoriteten väljer dock att fortsätta sitt liv med invanda klimat-ovanor (köttet, maten, bilen, flyget, energin):
Inte ska jag väl behöva säga upp delar av min välfärd för att bidra till en bättre värld?Till syvende och sist kan jag ändå bara ta ansvar för min egen familjs vanor och ovanor. Jag kan bara välja åt mig själv och ska inte döma andra. Men hur freakin' lätt är det, när det gäller förutsättningarna för hela fucking planeten!?
Detta ska väl i alla fall regeringen och "de där i Rio" ta ansvar för och besluta om först, innan jag ska behöva ta ställning?





