13 augusti 2008

Förvillad i film

Varje gång jag tyckte mig få ett litet grepp om "There will be blood" så gled den mig ur händerna. För varje djupdyk drogs jag upp till ytan lite för fort. Trots starka, nyanserade karaktärer, och en av Daniel Day-Lewis ytterst spektakulär rollprestation kunde jag emellertid inte få ordning på helheten. Den var bra, men inte fantastisk och den dröjde inte kvar hos mig.

Kanske har jag blivit sämre på att se film? Jag läser hellre och kan i litteraturen på ett annat sätt själv välja hastighet och fokus. Jag kan njuta av språket och de litterära verktygen. Därför är det kanske inte så konstigt att jag i denna film fokuserade mest på detaljerna, vilka var verkligt storslagna: Den slitna emaljerade kaffekoppen, pennorna, Day-Lewis speciella händer, hans profil och blick. All smuts och alla ljud. För att ge några anspråkslösa exempel.

Eller så såg jag helt enkelt sett filmen för nära inpå "Into the wild". Och då är det liksom lite kört.

Andra bloggar om: ,

2 kommentarer:

Zäta sa...

Jag njuter så av ditt måleriska språk. Nu vill jag att du samlar ihop till 100 vackra som betraktelser och ger ut en bok. Kan Stefan Andén (heter han så?) så kan du!

Pidde Andersson sa...

Jag tog mig nyss i kragen och recenserade THERE WILL BE BLOOD i min blogg. Jag är väl inte lika överväldigad som alla andra kritiker...