21 oktober 2008

Trots – livet igenom

Föräldrapsykologen Malin Alfvén har i något tv-program sagt att det inte bara är i barndomen man går igenom trotsperioder. Genom hela livet dyker det upp trotsperioder, menar hon, då förändringens vind blåser eller då prioriteringarna behöver ses över: Allt känns nytt, tungt, motsträvigt, tufft och svårsmält. Man är arg och söker ny mening och bättre sikt – blir regressiv för att sedan få medvind och komma vidare med ny kunskap och erfarenhet.

De där stegen tillbaka kan jag formligen ta på just nu, och tillvaron känns omrörd. Jag sätter gamla värderingar på sin spets, blir arg, smått rabiat och ologisk. Framför allt är mitt inre ganska stökigt, och jag har svårigheter med att bena ur och reda ut knutar. Och jag vill definitivt inte ha någon vuxen som förmanar mitt irrationella eller opassande sätt.

Kanske finns det en dörr att smälla igen, eller någon att bara få skrika lite på?
Det känns som om det är jag och Loppan. Allierade.
Jag borde kanske rådfråga henne om mina hjärnspöken?

9 kommentarer:

Maria sa...

Förstår precis vad du menar och du satte som vanligt orden på plats.

Peace in mind sa...

Men jag hörde ju...hur det smällde i bloggdörren. Bara att formulera sitt inre kaos reder ut, hoppas er heliga allians består. Mamma och dotter regerar starkt, men gnistbildning förkommer iallafall hos oss!

Stor kram, och pepp på vägen...

smultron sa...

Känns ju igen...

RANA sa...

Haha, gör det, fråga henne. Be henne illustrera. *saknar*

:-)

Rana

RANA sa...

För övrigt känner jag igen mig, oj oj oj vad jag gör det. Kram, R

Zäta sa...

Halleluja för Malin!

Det förklarar ju en del. Jag har inte kunnat förstå varför jag nödvändigtvis behöver mopsa så mot stackars hjärtevännen. Jag har helt klart känt trots, barnsligt trots, men inte kunnat behärska mig eller förstå varför. Nu kanske jag kan bli en bättre människa. Kanske, kanske...

Var dags glimtarn sa...

PRicken över i:et, huvudet på spiken, som alltid :) Kram

åsa sa...

Kikade in lite här efter att ha läst dina kommentarer på andra bloggar ikväll, då jag gillade vad jag läste. Efter en snabb koll här måste jag bara säga 1) så otroligt fint du beskriver dina barn och din relation till dem. 2) Vilka uttrycksfulla och fantastiska bilder din dotter tecknar - knappt 6 år gammal, imponerande!

Kajsa sa...

Ja jösses. Precis så är det ju. Hon är klok som vanligt, Malin.